Nu är första natten utan min N avklarad. Ni kanske tycker att jag är jättefjantig. De är inte så att jag inte klarar att va ensam eller att jag är rädd utan jag bara inte vill va utan honom. Han får mig att må bra och i hans närhet är jag som lyckligast :) efter 7,5 år har vi inte varit ifrån varandra så här länge. I 7,5 år så har jag ringt honom näst intill varje lunchrast och varje fikarast. Som sagt tycker ni säkert att jag är löjlig men de är inget jag vill förlora.
Snart så kommer de inte bara han som kommer vara centrum i mitt liv utan snart har vi en liten som kommer kräva våran totala uppmärksamhet och de kommer Inte finnas tid för bara oss på väldigt länge. De skrämmer mig lite, jag vill ju inte förlora De vi har. Jag hoppas och tror att de jag känner är normalt. Och att vårat pyre kommer ge oss så mkt glädje och lycka. Förstår att småbarnsåren är jobbiga men de ska vi fixa. Våran kärlek är odödlig!

Igår skulle jag egentligen gått in i v 20 men efter ultraljudet i måndags är de ju framskjutet till lördag och de nya BF är 21/2. Än så länge har ja inte känt några sparkar och förväntar mig väl inte de fören om ett par veckor. De kändes lite skumt att se att hen sparkade o ålade runt där inne medans jag inte känner något. Vi ska på ett nytt ultraljud den 7/10 då måtten inte ville stämma. Huvudmålet och lårbensmått sa att hen va 18 v gammalt medans magmåttet på bebis sa v 16. Någon som varit med om detta? Barnmorskan verkade inte särskilt orolig men man blir ju nojig. Gogglare som jag är så har jag letat på nätet men inte hittat något om det. Hoppas de bara var mätfel!

Nu ska jag fortsätta vila då jag gick hem från jobbet vid 16. Blir en kväll i sängen med ipaden och näsdukar!
Kram på er