Så går det när man somnar strax efter 21 i soffan, då vaknar man kl 1 och är pigg.

Ligger här och hör konstiga ljud. Hatar att höra ljud som jag inte vet var de kommer ifrån eller vad det är. Nu när oron har släppt lite för missfall och att bebis inte mår bra har jag ju lagt över en del på annat. Typ "är det något som är fel på huset?" "Tänk om vi inte har råd med den nya bilen?" (Dr vet jag ju innerst inne att vi har)
"Va händer om diskmaskinen läcker? O tvättmaskinen?" Det är väl inte hela världen? Ändå är de sånt som ältas hela tiden! Både mina nära och jag blir galen på mig!

Som ni vet så har jag ju haft problem med mina händer. Fick ju fram att jag var nickelallergisk och överkänslig för phenoxyethanol. Händerna blev jättefina under semestern men bara efter 2 veckor på jobbet va de tillbaka.
Jag tror inte att de är just de allergierna som gör mig dålig. Jag är inne på att de faktiskt är någon blomma. De har ju inte testat det.
Ligger här just nu med extremet kliiga tummar ovh försöker komma på varför se är just tummarna och vilken blomma det kan vara. Jobbar ju ändå med handskar. Är det någon som vet om man gör kontaktallergi-test på gravida?

Ne nu ska jag plugga i en podcast i öronen och se om jag inte kan somna om.
Kram på er

Hej :)

Idag har jag fått se våran sötnos igen! Förra gången fick de ju inte ihop proportionerna på magen o huvudet.
De visade sig att de va mer saker som va osäkert. Till exempel hade hon svårt att se detaljer på hjärtat och profilen. Profilen förstår jag inte att hon anmärkt på då jag tycker vi fick en fin bild på ansiktet.
Denna gången var iallafall Therese med för Niklas kunde inte.
Läkaren som gjorde detta va jätte gullig och själv helt facinerad o tyckte "hon" va jätte söt. Hon såg att allt de där som va otydligt förra gången var precis som det skulle och magen hade växt i kapp :)
Läkaren tyckte också de som ut som en liten flicka :)

Efter sjukhuset lunchade ja o Therese med Emma en sväng och efter en sväng i stan åkte vi ut o träffade Maliss och hennes Rasmus som precis fyllt 1 år. Härliga unge :)

Påväg därifrån så gick de hål i mitt avgasrör så bilen låter som en traktor!
Den är nu inlämnad och jakten på en ny har startat. Blir en Volvo V70 :)

Sorry för dålig uppdatering.
Har varit mkt på lite tid.

I tisdags var de dag för första föräldrakursen. Vad jag förstår så har de gjort om själva utformningen på dessa kurser.
Det nya är att första mötet är i ca v 20 och då är de bara vi tjejer sen ska vi träffas 2ggr i januari med.
Meningen med dessa möten nu är att barnmorskorna ska inte prata så mkt utan att de är vi som ska diskutera. Har lite problem med sånt där. 8 tjejer som inte träffats innan ska helt plötsligt sitta o berätta om sina känslor och sina kramper.
Vi fick välja en bild på ett bord och skulle presentera oss själva utifrån bilden. Jag valde en med blommor på, inte särskilt oväntat :)
Sen fick vi sitta i mindre grupper och diskutera. Då va de lite lättare att börja prata. Tillslut va de lättare att prata men nu ska man ju inte träffas på typ 10v igen så de lär bli lika svårt nästa gång.
Jag insåg iallafall att jag haft sån tur så här långt som mått så bra. Jag går och oroar mig för att jag ska gå upp i vikt medan andra är glada om de ens får behålla maten!

Idag har jag äntligen fått tummen ur och ringt barnmorskan så jag ska få hemskickat ett modersintyg. Jag ska ju söka för havandeskapenning.
Jag sitter och försöker knåpa ihop en förklaring va vi gör på jobbet. Det är verkligen jättesvårt. Vi har ju så mkt olika uppgifter men allt innebär ju tyngre eller lättare lyft. Jag kan ju inte gå 1 1/2 månad på jobbet och begära att alla andra ska göra allt åt mig. Man vet ju aldrig hur man mår då och även om jag inte går upp så mkt i vikt kommer de ju slita på kroppen att stå upp i 8-9 timmar om dagen.
Min plan är att jag ska jobba till och med 23/12. Får jag beviljat så får ja gå den 21 men jag behövs ju verkligen då och har jag ont så får jag va telefonist :)
Håll tummarna för mig att de går igenom :)




Kram från mig

Nu är första natten utan min N avklarad. Ni kanske tycker att jag är jättefjantig. De är inte så att jag inte klarar att va ensam eller att jag är rädd utan jag bara inte vill va utan honom. Han får mig att må bra och i hans närhet är jag som lyckligast :) efter 7,5 år har vi inte varit ifrån varandra så här länge. I 7,5 år så har jag ringt honom näst intill varje lunchrast och varje fikarast. Som sagt tycker ni säkert att jag är löjlig men de är inget jag vill förlora.
Snart så kommer de inte bara han som kommer vara centrum i mitt liv utan snart har vi en liten som kommer kräva våran totala uppmärksamhet och de kommer Inte finnas tid för bara oss på väldigt länge. De skrämmer mig lite, jag vill ju inte förlora De vi har. Jag hoppas och tror att de jag känner är normalt. Och att vårat pyre kommer ge oss så mkt glädje och lycka. Förstår att småbarnsåren är jobbiga men de ska vi fixa. Våran kärlek är odödlig!

Igår skulle jag egentligen gått in i v 20 men efter ultraljudet i måndags är de ju framskjutet till lördag och de nya BF är 21/2. Än så länge har ja inte känt några sparkar och förväntar mig väl inte de fören om ett par veckor. De kändes lite skumt att se att hen sparkade o ålade runt där inne medans jag inte känner något. Vi ska på ett nytt ultraljud den 7/10 då måtten inte ville stämma. Huvudmålet och lårbensmått sa att hen va 18 v gammalt medans magmåttet på bebis sa v 16. Någon som varit med om detta? Barnmorskan verkade inte särskilt orolig men man blir ju nojig. Gogglare som jag är så har jag letat på nätet men inte hittat något om det. Hoppas de bara var mätfel!

Nu ska jag fortsätta vila då jag gick hem från jobbet vid 16. Blir en kväll i sängen med ipaden och näsdukar!
Kram på er

Hej!

Tänkte jag att jag skulle skriva av mig lite här!
De är mycket tankar, funderingar och undringar! De delar jag med mig här. Som de flesta vet så är det ju vårat första barn och graviditet.

När jag, dagen innan midsommar, gick här hemma med mensvärk och bara undrade var mensen hade tagit vägen så gjorde jag ett spontant gravidtest. N va på jobbet så jag var ensam. När testet visade positivt trodde jag inte alls på de. Vi har ju försökt men de va första gången jag tog ett test jag ville skulle va positivt!
Jag var helt snurrig o förvirrad o ringer N som blir ännu mer förvirrad när jag ringer och svamlar. Men efter 2 test till så förstår vi tillslut att nog är de rätt.

Har klarat mig helt från illamåendet men magkatarr och halsbränna får jag nog leva med hela graviditeten.

Något som har alltid har varit ett het ämne i mitt liv så är de min vikt och de är även i fokus under min graviditet. Barnmorskan vill inte att jag går upp mer än 5 kilo och mitt mål är att hålla mig på 2 siffrigt! På inskrivningen vägde jag 97 och kort efter det gick jag ner 2 kilo och ligger just nu på -0,5kg. Så de känns jätte bra. Jag har fått en remiss till en dietist. Har dock inte varit där än och just nu känns det inte nödvändigt!
Jag försöker hålla mig igång någorlunda. Det har varit lite jobbigt de senaste veckorna då jag har jätte ont i ryggen efter jobbat 8-9 timmar om dagen. Känner att de viktigaste är att ta mig igenom jobbdagarna och än så länge går det bra. :)

Det är först nu vi faktiskt börjar smått förstå att vi ska bli föräldrar. Speciellt när vi igår fick se våran plutt i magen Det är dags att börja ta tag i allt! :)